|
Dikterna gavs ut i en sparsmakat formgiven volym
och ett honorar sändes till poeten. Hyran betalades och de hade råd att äta
på restaurang. Men poesi betalas aldrig vad den är värd och snart var
pengarna slut. –
Det är
ingen idé, klagade poeten. Jag kommer aldrig att kunna förtjäna vårt levebröd
på verserna. Men
apan visste bättre, han hade trots allt rest över hela världen innan han
hamnade hos poeten. Nu var poeten publicerad och därmed var första steget
taget. När
mörkret föll och poeten somnade över skrivbordet gick apan ut i natten med
diktsamlingen i handen. På den stora tidningen kände han en papegoja. –
Kan du
hjälpa mig att få in en artikel i tidningen om denna nypublicerade,
intressanta diktning? frågade apan. Kanske en uppskattande recension? –
Det kan
jag göra, men då är det någon annan som det inte skrivs om, svarade
papegojan. –
Om jag
hjälper mig själv så hjälper mig gud, svarade apan. |